Anna Norrman

Nu har två ytterligare domar kommit som sätter fokus på hur rättsväsendet behandlar personer med funktionsnedsättningar. Ett av fallen rör en flicka som blev våldtagen av en kompis till pappan. Trots delvisa medgivanden från mannen friades han av Tingsrätten för att flickan inte kunnat redogöra för händelseförloppet på ett tydligt sätt. Att flickan hade en utvecklingsstörning som gjorde det omöjligt för henne att berätta vad hon varit med om på ett "normalt" sätt krävde domstolen detta för en fällande dom.

Ett annat fall har nyligen avgjorts där Hovrätten friade en man för våldtäkt för att flickan inte kunde redogöra för exakt hur våldtäkten hade gått till. Att flickan hade Asperger, och aldrig tidigare haft fysisk kontakt med någon man och ryggade för fysisk beröring spelade ingen roll för Hovrätten. De skriver t om i domen: "Det finns mycket starka skäl som talar för att målsäganden mot sin vilja blivit utsatt för ett sexuellt övergrepp"
Ändå frias våldtäktsmannen. Med motiveringen att flickans "uttrycksformer kan ha varit svårtolkade" för 20-åringen.

Hör min kommentar i SR Norrbotten om hur domstolarna behandlar personer med funktionsnedsättningar.

Vart är vi på väg? Är det verkligen lagens mening att man ska kunna våldföra sig på flickor med funktionsnedsättningar utan att dömas för brott?

Under hösten och vintern har jag känt att jag är tvungen att göra några förändringar i mitt liv, dels för att jag nästan aldrig är hemma, dels återkommande migränanfall som ett tecken på stress. Slutsatsen har blivit att jag måste dra ner på mina politiska uppdrag. Det är så roligt med politik men att jobba heltid parallellt med tunga politiska uppdrag är hårt arbete när många helger, alla inarbetade dagar och en del semesterdagar går till politiska möten.  

Det har känts helt överväldigande att jag skulle behöva sluta med någonting av allt det roliga och jag har dragit på beslutet. Men, av alla saker jag gör har jag nu beslutat att PS är det som får stryka på foten. Inte för att det tråkigt eller ostimulerande, utan för att jag känner mig alltför splittrad för att kunna leva upp till mina egna ambitioner om vad jag vill göra med uppdraget.

Det har varit spännande och roliga år i partistyrelsen. Jag rivstartade genom att direkt bli invald i arbetsutskottet och deltog där i planeringen inför EU-valet och valet 2010. Jag är så stolt över att tillsammans med AU och övriga ledamöter i PS, och alla andra fantastiska människor i partiet, klara av stora förändringar. Det kanske svåraste som finns i ett parti är att byta ut nyckelpersonerna i ett parti, det är lätt att hamna i interna stidigheter och krypskytte mellan olika politiska prioriteringar.

Men i MP har vi under det gångna året gjort stora förändringar bland våra förtroendevalda; partisekreterare, språkrör och sammankallande i partistyrelsen, utan att tappa fart. Tvärtom känns det som partiet växlat upp en växel till, och det har varit kul att vara en del av den förändringen.

Det är med tungt hjärta jag meddelat valberedningen att jag inte kommer att ställa upp för omval i PS. Övriga uppdrag; partiprogramsrevideringen, MP Stockholms regionstyrelse och polisorganisationsutredningen mm behåller jag.

Livet inte alltid blir som man tänker. Och kanske framför allt - tiden inte räcker till för allt man vill. Lite längre fram kommer jag att se till att jobba heltid med politik igen, och det är väl inte omöjligt att jag dyker upp i PS igen längre fram :-)

Här kommer mina absolut bästa tips för att leva ett långt och friskt liv:

1. Ät minst 50 % FÄRSKA grönsaker och frukter varje dag (alltså ingenting som är fruset eller upphettat över 38 grader). Du kan såklart äta frusna eller uppvärmda grönsaker/frukter också men 50 % av all mat ska vara "rå".
Kommentar: men, det här låter ju jättemycket! Hur ska jag lyckas med det?!
Mitt svar: det kan låta mycket men om man börjar morgonen med fruktsallad så räcker det med en tredjedel råa grönsaker och frukter till de andra måltiderna. Upphettade och frusna grönsaker och frukter är superbra, men anledningen till att man behöver så mycket rått är att enzymerna som ska bryta ner annan mat inte överlever upphettning/nedfrysning. Hela hajpen med rawfood handlar egentligen om att man får i sig råa grönsaker och frukter till varje måltid, vilket förbättrar nedbrytningen av den andra maten OCH gör att man får i sig massor med nyttigheter.

2. Drick massor med rent vatten, minst 1,8 liter per dag.
Kommentar: Det finns ju vätska både i kaffe, läsk och mat. Måste jag dricka vatten?
Mitt svar: Ja, det måste du. Och du kan inte ens räkna in kolsyrat vatten i vattnet, utan måste dricka 1,8 liter vatten rent. Varför? Många av de drycker vi dricker idag är vätskedrivande, dvs din kropp behåller inte lika mycket vätska som du dricker. Kolsyrat är gott (tycker jag) men det är tyvärr också en syra som ökar syrahalten i din kropp och tar bort många av de fina egenskaper som rent vatten har, som att frakta bort annan syra, öka mättnadskänslan och vätskehalten i kroppen. Huvudvärk, förstoppning mm beror ofta på vätskebrist.

3. Sluta med socker, allt socker, inkl vete.
Socker ger ingen näring till kroppen, men sätter blodsockret i gungning. Ju snabbare socker du får i dig, desto större blodsockersvängningar. Helst bör all man äter ligga under GI 70. Vete kan gå ut i blodet nästan lika snabbt som "vanligt socker" men kan också ha en del andra otrevliga bieffekter som gluten - eller veteintolerans (vilket jag själv har). Ju mer processat vetet är, desto värre. Biodynamiska surdegsbröd har lågt GI och är inte lika tufft mot kroppen.
Kommentar: Det här låter ju urtråkigt, hur ska jag lyckas med detta?
Mitt svar: Ja, det kan låta tråkigt (och är det också tidvis) men det ger så otroligt mycket. Dels är det lättare att hålla vikten om man inte äter alla småkakor och tårtor och bakelser och frallor som människor alltid bjuder på. När man väl hittar alternativen så är det både smakrikare och nyttigare än vete/socker. När du slutat med socker så planar blodsockerkurvan ut, ditt humör blir stabilare. Och du förebygger risken för framtida diabetes. De flesta brödsorter eller pastasorter på andra mjölsorter (dinkel, bovete, quinoa, hirs mm) är sprängfyllda på vitaminer och mineralter. De är också mer mättande och innehåller mer fibrer (vilket som bekant är bra för andra saker). Så in med det nyttiga, ut med det onyttiga.


4. Ät NYTTIGA fetter, och med det menar jag exempelvis kallpressade (!) vegetabiliska oljor, fiskfetter och oupphettade nötter/frön. Massor med fet fisk och nötter i alla former. Ju fetare fisk desto bättre. Absolut inga uppvärma oljor, fast de är de billigaste.
Kommentar: Men fett blir man ju fet av! Inte kan jag äta en massa sådant.
Mitt svar: Sorry, du är felinformerad. Du blir fet av fel sorts fett. Men fetast blir du av fel sorts kolhydrater (se ovan). Det ska mycket till för att du ska lyckas äta för mycket lax eller makrill.
Och vad gäller upphettade oljor - visst är de billigare och håller längre. Men, din kropp är inte uppbyggd för att äta härdade fetter (vilket är vad det är) utan vill ha kvalitetsolja för att signalsystem, leder, hud mm ska fungera optimalt. Såklart kan du äta upphettad fiskolja (vem vill äta rå lax varje dag, liksom) men kläm i dig lite sushi ibland. Några matskedar oliv- eller rapsolja varje dag gör susen.

5. Gör egna groddar (billigt och lätt) och ät minst 1 dl/dag. http://www.arla.se/default____17653.aspx?recipeid=31490 Massor med vitaminer och dessutom (enligt min kinesiolog) innehåller det DNA-läkande egenskaper. Så lider du av en eller annan intolerans så kan groddar hjälpa till.
Kommentar: Det är inte gott
Mitt svar: Du vänjer dig.

6. Köp ekologiskt, rena ditt vatten och sanera badrum och lägenhet från alla kemikalier. Det kanske viktigaste - tillför inga gifter, kemikalier eller andra farliga substanser. . Detta är det dyraste rådet, men också det viktigaste. Vill du att de andra åtgärderna ska spela någon roll så gäller det ju också att inte tillföra en massa nya gifter eller substanser som din kropp ska ta hand om. Byt successivt ut alla produkter hemma till miljövänliga (eller i alla fall icke-miljöfarliga) produkter. Detta gäller tandkräm, schampoo, hudvårdsprodukter, diskmedel mm http://www.ekoshoppa.se/ På köpet mår även den externa miljön bättre (fåglarna och träden, du vet).
Kommentar: men många märken säger ju att de är bra för miljön.
Mitt svar: Ja, men kan du lita på det? Tyvärr är det ett bra säljargument att säga att man tänker på miljön, men det är en annan sak att faktiskt producera miljövänligt. Har du inte tid eller ork att sätta dig in i frågan själv så finns det bra sajter där man kan få tips, men börja med produkter som är "organic" eller ekologiska. Det räcker långt (utom ekologiskt odlade scampi/jätteräkor, det är bara ljug).

Jag befinner mig på plats i Karlstad - MP:s kongress är i full gång. Kongress innebär alltid lite märkliga beslut och denna kongress lär inte bli något undantag. Bland annat stod jag på ett påverkanstorg där en av motionerna förespråkade att Sveriges kommuner och landsting ska ge ut riktlinjer om att alla dövblinda ska få ledsagning efter behov.

Motionärens intentioner är det inget fel på; alla som är insatta i frågan vet att kommunerna blir alltmer njugga i sina bedömningar och drar in på ledsagning om de kan. Men lagen är ändå tydlig, den som har behov av ledsagning ska få det. Jag har flera invändningar till förslaget om riktlinjer.

* Dels SKL:s roll - SKL är en organisation som ska se till sina medlemmars intressen, dvs kommunerna och landstingen. Att tro att SKL kommer att vara generösa i sina riktlinjer är aningen naivt. Troligen kommer SKL snarare att försöka göra bedömningarna snävare än vad lagen är. Det tjänar kommunerna pengar på.  

* SKL kan inte ge några sådana riktlinjer - Riksdagen har medgivit att exempelvis Socialstyrelsen kan ge ut riktlinjer inom hälso- och sjukvårdsområdet. Men, i övrigt får inte en annan tolkning göras som förändrar lagstiftarens intentioner. Alltså, om riksdagen har sagt att varje person med behov ska få en individuell bedömning så är det det som gäller.

* Riktlinjer eller individuell bedömning - Rent allmänt tror jag på att människor ska få hjälp efter behov. Vissa personer har större behov än andra, och då ska de få mer stöd. Hela tanken på att riktlinjer ska lösa "problemet" med snåla bedömningar är feltänkt. Det går emot hela tanken med behovsprincipen.

Det är min fasta övertygelse att människor som behöver stöd ska få det i den omfattning de behöver det. Riktlinjer kommer aldrig att möta den enskilda människans behov. Att kommunerna drar in på ledsagning är ett stort problem och jag hoppas att alla politiker ute i de kommunala nämnderna bestämmer sig för att följa lagens intentioner om att de som behöver ledsagning ska få det.

Göteborgsposten publicerar en debattartikel av Malin Lernfelt som menar att debatten kring sjukförsäkringarna inte är seriös. Bland annat tycker hon att det är oseriöst av kritikerna att: 

1 lyfta fram personer som dött kort tid efter att de förlorat sin sjukersättning
2 inte nämna att människa tidigare tvingades leva på 64 procent av sin tidigare inkomst om de varit sjuka längre än 1 år
3 lyfta fram svårt cancer- eller hjärtsjuka, eftersom det inte är de som i första hand riskerar att utförsäkras (även om det finns ett litet antal ytterst olyckliga fall av den sorten) utan människor med mer eller mindre diffusa smärt- och ångestdiagnoser

Istället för att diskutera ovanstående borde vi diskutera det som Malin själv tycker är problemen, nämligen varför människor går år efter år med smärta och ångest utan att sjukvården förmår göra dem friska. "Vi borde också prata om det ansvar såväl sjukvård som försäkringskassa har att göra bedömningar utifrån ett långsiktigt perspektiv och om samhällets skyldighet att tillhandahålla rehabilitering."

Hade jag själv varit minister och skapat ett system där jag fick signaler om att människor gick och dog(!) precis efter de fått reda på att de inte var berättigade till ersättning ur sjukförsäkringssystemet så hade jag varit glad om något uppmärksammat mig på felaktigheterna (exempel 1). Jag hade hellre fått sjukpension på 64 % efter en tids sjukdom än ingen ersättning alls (exempel 2). Och slutligen - nej, det blir ju väldigt jobbigt att tycka att regeringen har gjort rätt när människor är VÄLDIGT sjuka och orättvisorna exemplifieras med människor som faktiskt håller på att dö. (exempel 3). 

Själv anser jag att det är högst relevant att berätta för regeringen när de är ute och cyklar. Men, det är inte alla som gillar att regeringens politik utsätts för granskning. Stackars Lernfelt för alla dessa oseriösa debattörer som inte vill diskutera det hon vill.

Det har blåst upp en debatt efter att Skolinspektionen gjort en inspektion på Rosengårdsskolan. Resultaten bland eleverna är alarmerande och endast ca 13 % av eleverna går ut med behörighet i alla ämnen.

Malmös stadsdelar får resurser enligt ett ganska avancerat resursfördelningssystem, och jag såg systemet som en nyckel till att få mer resurser till de mer utsatta skolorna. Tyvärr kände jag inget större intresse från övriga politiker när jag var verksam i Malmö, varken bland mina egna eller de andra, och vi gjorde bara därför några smärre förändringar. Däremot fick jag med mina samarbetspartier på att en ordentlig översyn skulle ske och var jag har förstått skulle det nya kommunalrådet för sociala frågor ansvara för översynen. 

Jag hoppas att resurserna till Rosengård har ökat sedan min tid och att de andra politikerna har fått upp ögonen för den orättvisa som Rosengårdsborna fått utstå. Visst kan man argumentera, som vissa gör, att resurser inte är det enda avgörande för en bra skolgång, men om 75 % av barnen har föräldrar som visar tecken på posttraumatisk stress så är det väl inte helt omöjligt att mer resurser i skolan (i form av gratis frukost för alla elever som vill ha det, fler skolsköterskor, terapeuter och lärare per elev) faktiskt ger positiva resultat. Skolan har en unik roll att spela och ju större kraft vi lägger på att ge alla elever goda förutsättningar i skolan desto bättre.