Timbuktu

Trots att 2/3 av publiken var födda på 90-talet (VAD GÖR NI UTE SÅ SENT!?) så var Timbuktu underbar att lyssna till. Ja, dåligt med plats, och inget kanonljud. Men, vad gör det när ALLA sjunger med i refrängerna (Alla vill till himmelen men få vill ju dö, man vill kamma in vinningen, men sår inga frön..). Det finns hopp för mänskligheten.

Själv hade jag gärna hört Brevet till statsministern - min favorit.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0