Att kunna ändra åsikt
Det hjälpte inte alls.
Igår kom förslaget från moderaterna att de funderar på att införa kvotering i bolagsstyrelser. Det är bra att de uppmärksammar att det finns ett jämställdhetsproblem, men det ska bli intressant att se om detta blir verklig politik eller om det bara är valfläsk. De kommer hursomhelst att få en del intern debatt om förslaget, de moderater jag känner är väldigt kritiska.
S-strategi
Jag tycker det är problematiskt att det allra största partiet inte verkar gilla sin historia eller det samhälle de byggt upp. När köpte ni att svenska folket är fuskare? Stå upp för er åsikter. Sverige behöver er.
Partnerskap för miljön?
Så intressant!
Kan man tänka sig att de kommer backa i Ärnafrågan samtidigt eller går man vidare med planerna som kommer att FÖRDUBBLA Uppsalas koldioxidutsläpp? Dubbelmoral är ett ord som kommer upp i huvudet.
Nytt boende
Jag har haft fullt upp på den privata sidan och legat lågt med bloggen. Men, nu avslöjar jag en av anledningarna till att jag haft så mycket att göra - jag har köpt ny lägenhet i Uppsala. Inflyttning 15 december. Vill du komma på inflyttningsglögg/-mingel så hör av dig :-)
(Det är inte mina möbler)
Lyckad politik av regeringen
Så lyckas de i alla fall, Moderaterna. Precis som jag befarade innan valet är det de sjuka, de arbetslösa och de unga som får ta smällen av skattesänkningarna för de välavlönade. Alliansen sänker skatterna på riksplan och vältrar över kostnaderna på kommuner och landsting som får betala för alla som blir sjuka av oro och dålig hälsa.
Jag vill inte leva i ett samhälle där jag och flera i min bekantskapskrets "får 3.000 kronor mer varje månad att leva för" (som Hägglund sa i debatten igår) om det innebär att socialbidragen ökar med 25 % på några månader. För vad han säger är egentligen att de som redan har bra inkomst får 100 MER att leva för varje dag, samtidigt som en socialbidragstagare har 100 kr att leva för TOTALT/dag. Var finns solidariteten och humanismen i det?
"Vi vill komma bort från bidragssamhället", säger Reinfeldt.
Eller hur?
Restaurangtorg i Uppsala
En sak som jag verkligen saknar sedan min flytt till Uppsala är Lilla Torg. Till Lilla Torg kan man alltid gå om man är hungrig eller törstig och har lust att titta på folk. Soliga dagar kan man sitta en hel eftermiddag med kall öl i glaset eller en kaffe latte och solglasögonen fast förankrade på nästippen. Där finns alla typer av människor, hippa tjejer med snygga handväskor, turister med kamera på magen, snygga advokattyper från byråer och banker på Stortorget och alldeles vanliga människor (jo, Hägglund, även vanliga människor finns på Malmös mesta kulturtorg). Här finns, förutom en favoritindisk restaurang med världens bästa Balthi, också Form&
Design och helt underbara byggnader från 1500-talet och framåt. På nätterna går gasbrännarna igång och sorlet påminner om torgen på kontinenten. Kort sagt - Lilla torg har allt man kan önska.
Men det finns inget Lilla torg i Uppsala. Torget i Uppsala är stora och få och väldigt ödsliga. Därför vill jag göra om St Eriks torg till Uppsalas restaurangtorg. Idag används St Eriks torg som parkeringsplats. Vilket slöseri. Rätt använt skulle torget bli en helt underbar miljö, men den belysta domkyrkan på ena sidan, Fyrisån och Saluhall och låga fina hus åt alla håll.
Resecentrum i Uppsala
Mycket spännande hur man kan använda byggnadsmaterial för att underlätta för funktionshindrade. Med svart marmor i golvet för att visa riktningar och ljusinslägg i form av pilar. Snyggt!
Villkor för småföretagare
Idag har jag varit (obetald) konsult åt två småföretagare, Marlene och Helene, som vill starta en ekonomisk förening tillsammans. Båda är ganska oerfarna föreningsmänniskor men kompenserar genom stark vilja och tro på sina egna förmågor. Det är inte lätt att veta vilken företagsform som passar bäst, eller hur man ska göra praktiskt. De fick hemläxa och vi ska träffas igen för att prata vidare om syfte och upplägg. Kul!
Dessutom var det väldigt nyttigt att förutom mina egna erfarenheter få inblick i småföretagarnas villkor, skrev hon som är ansvarig för politikområdet i Partistyrelsen. :-)
Ska Uppsala följa lagen?
Anders A Aronsson, ordförande i Socialnämnden för barn och unga, intervjuas i UNT den 26 augusti. Anledningen är en revisionsrapport om att kostnaden för Uppsala kommuns HVB-placeringar är högre än i andra städer. Sedan hösten 2008 sitter jag själv i nämnden och jag har under det gångna året ofta fått höra att Uppsala har alldeles för höga placeringskostnader. Majoriteten har framhållit att budgeten måste hållas och att antalet vårddygn måste minska under året. Just jämförelsen med andra kommuner är ett favoritämne på nämnden och min gamla hemstad Malmö har använts som en jämförelsekommun. Eftersom jag själv är inflyttad från Malmö, och fram till förra sommaren var gruppledare för MP där, var det med stor förvåning jag fick höra att Malmö används som jämförelsekommun vad gäller placeringar. Varför jämföra sig med en kommun som under många år haft knapert med resurser och brottas med stor segregation, missbruk och sociala slitningar? Uppsala och Malmö går inte att jämföra med varandra.
I den revisionsrapport som nämnden fick presenterad igår framkom inga nyheter. Revisionsfirman jämför Uppsalas placeringar med (denna gång) kringliggande kommuner och kommer fram till att skillnaden är stor. Varför det förhåller sig så framkommer inte av rapporten. Kan det vara så att Uppsalas socialtjänst följer lagen och att de andra inte gör det, eller tvärtom? Beror skillnaden på att socialtjänsten tidigare har tagit en alltför stor kostnad för psykiskt sjuka barn och unga? Eller är det så att HVB-hemmen i Uppsala skriver ut barnen "senare" än i andra kommuner? Socialnämnden vet fortfarande inte vilka orsakerna är.
Det är naturligtvis svårt att uppskatta vad en "normal" nivå på placeringar är. Jag kan bara konstatera att den rapport vi fick på bordet överhuvudtaget inte besvarar frågan om vilken nivå Uppsalas placeringar bör ligga på, eller vilka orsaker som kan ligga bakom det stora antalet vårddygn. Aronsson har därför inget belägg för sitt uttalande att Uppsala kommun placerar alltför många barn i HVB-hem. Att besparingskraven kommer från en borgerlig majoritet, vars främsta vallöfte är att sänka skatterna, är kanske inte så överraskande. Själv är jag beredd att diskutera begränsningar i placeringarna först den dag jag fått svart på vitt att Uppsala placerar alltför många barn i HVB-hem. Fram tills dess fattar jag beslut baserade på de kompetenta socialtjänstemännens bedömningar.
Anna Norrman
ersättare i Socialnämnden för barn och unga (MP)
Granskning av socialnämndens arbete
Deras slutsatser är kanske korrekta, om man tittar på de rent finansiella aspekterna. Men, de svarar inte på frågan vad som är en "korrekt" nivå av placeringar.
Låt oss säga att samtliga kommuner i Sverige fick göra kraftiga neddragningar på personalsidan och därför minskade på antalet placeringar och placeringsdygn (olagligt men inte otroligt). Det nya jämförelseantalet skulle minska, men det säger ju ingenting om vilket antal placeringar som behövs. Eller hur? Fd-välfärdssverige har i årtionden minskat på servicen till medborgarna. Är det rimligt att tro att socialtjänsten har varit förskonad?
Själv skulle jag vilja att revisionsfirman hade tittat på följande:
1. har samarbetet mellan landstinget och kommunen fungerat eller finns det en risk att kommunen tagit ett alltför stort ansvar för barns och ungdomars psykiska hälsa? (mitt svar: nej)
2. organisationen är uppdelad på flera olika enheter och en annan nämnd "producerar beslut" angående HVB-hem. Har Socialnämnden möjlighet att styra överhuvudtaget?
3. vad är en rimlig nivå för antalet placeringar? Finns det sociologiska orsaker till Uppsalas avvikelser?
Nej, att använda jämförelsetal i socialtjänsten leder ingenvart. Det är som att säga att man ska ha ett maxtak för hur många som ska få bröstcancer. Jag gillar att man granskar socialnämndens arbete, för min uppfattning är att varken styrning eller planering fungerar särskilt bra. Men att använda nivån i andra kommuner som utgångspunkt är ganska oseriöst.
