Rättssäkerhet för kvinnor med funktionsnedsättningar?
Nu har två ytterligare domar kommit som sätter fokus på hur rättsväsendet behandlar personer med funktionsnedsättningar. Ett av fallen rör en flicka som blev våldtagen av en kompis till pappan. Trots delvisa medgivanden från mannen friades han av Tingsrätten för att flickan inte kunnat redogöra för händelseförloppet på ett tydligt sätt. Att flickan hade en utvecklingsstörning som gjorde det omöjligt för henne att berätta vad hon varit med om på ett "normalt" sätt krävde domstolen detta för en fällande dom.
Ett annat fall har nyligen avgjorts där Hovrätten friade en man för våldtäkt för att flickan inte kunde redogöra för exakt hur våldtäkten hade gått till. Att flickan hade Asperger, och aldrig tidigare haft fysisk kontakt med någon man och ryggade för fysisk beröring spelade ingen roll för Hovrätten. De skriver t om i domen: "Det finns mycket starka skäl som talar för att målsäganden mot sin vilja blivit utsatt för ett sexuellt övergrepp"
Ändå frias våldtäktsmannen. Med motiveringen att flickans "uttrycksformer kan ha varit svårtolkade" för 20-åringen.
Hör min kommentar i SR Norrbotten om hur domstolarna behandlar personer med funktionsnedsättningar.
Vart är vi på väg? Är det verkligen lagens mening att man ska kunna våldföra sig på flickor med funktionsnedsättningar utan att dömas för brott?
