Anna Norrman

Miljöpartiet de Gröna gick till val på vårt förslag om barntid, vilket skulle göra det möjligt för föräldrar att mot ersättning gå ned i arbetstid och spendera mer tid med sina barn. Regeringens utlovade vårdnadsbidrag skulle, enligt de borgerliga partierna, kunna anpassas så att de Grönas barntidsförslag förverkligades. Vi har därför

förhoppningsfullt inväntat utformningen av reformen för att se om den kan ges en grön lösning.

Men det borgerliga förslaget uppvisar tyvärr alltför stora brister. Vårdnadsbidraget är bara kopplat till nyttjande av förskola. I utformningen är det likt den norska modellen där resultatet blev att mer än 95 procent av de som stannade hemma med barnet på heltid var kvinnor, en ojämlik fördelning som de Gröna kritiserar.

Vi är inte ensamma i vår kritik. Jämställdhetsombudsmannen (JämO), som tillsattes av den nuvarande regeringen, ger förslaget svidande kritik: "JämO anser att förslaget om vårdnadsbidrag står i strid med de

jämställdhetspolitiska mål som riksdagen lagt fast. [...] Familjer med ensamstående föräldrar kommer sannolikt att ha små möjligheter att utnyttja vårdnadsbidraget."

Miljöpartiet de Grönas förslag till barntid är utformat så att föräldrarna uppmuntras gå ned i arbetstid tillsammans. Detta skulle finansieras via statsbudgeten. Det skulle ge mer tid för barnen och varandra utan att kvinnorna riskerar hamna utanför arbetsmarknaden. Vårdnadsbidraget däremot är helt ofinansierat av staten och blir en betydande utgift för kommunerna som inför det.

Det finns en möjlighet att reglera vårdnadsbidraget gentemot nyttjandet av förskola så att verksamheten nyttjas i mindre utsträckning och att kompensation utgår för detta. De borgerliga partierna påstår att en sådan lösning skulle vara kostnadsneutral, men Socialdepartementet slår fast att kostnaderna för bidraget blir så stora för kommunerna att den enda realistiska lösningen blir att vara hemma på heltid. Då de intentioner som uttryckts, med att göra det möjligt att spendera mer tid med sina barn var goda, är vi besvikna över att regeringen inte kan

utforma och finansiera sina reformer bättre.

Anna Norrman

gruppledare (mp) Malmö

Kia Andreasson

gruppledare (mp) Göteborg

John Roslund kommer med några ordentliga rallarsvingar i måndagens Skånska Dagbladet. Moderaten Roslund skriver att vi i majoriteten är skrytsamma, glömska, lata och okunniga. Efter att försökt vaska fram vad han vill få fram måste jag instämma i att Malmö verkligen inte är den renaste staden. Men inte heller i Malmömoderaternas budgetförslag för detta eller nästa år kan jag se några extra pengar för renhållning av stadens gator. Inga moderatpengar finns till arbetsmarknadsåtgärder för de arbetslösa som Roslund tycker ska städa gatorna eller till fler anställda på Gatukontoret.

Mitt rum på stadshuset är fint, men inte tjusigare än andra tjänsterum jag haft under min yrkeskarriär. Och eftersom jag bor precis vid Möllan så har jag en ganska god bild av hur det ser ut. Det finns många behov som måste tillgodoses i Malmö. I gaturummet vill vi exempelvis minska olyckorna, öka cyklisternas och gångtrafikanteras tillgänglighet, ocj ge ökat stöd till arbetslöshetsåtgärder för att få folk i arbete. John Roslund och hans moderatvänner hade säkert gjort en helt annan prioritering. Jag betvivlar att det hade blivit bättre att bo i Malmö, men det hade kanske blivit renare. Även om Roslunds debatteknik lämnar en unken smak i munnen.

Hej Anna Norrman,

Tack för ditt brev som jag fått från Heidi Avellan. Jag tänker att fortsätta att äta influgen tonfisk, det är gott, nyttigt och hjälper fiskare i Indonesien att leva på sitt yrke. Om du verkligen vill slå ett slag för miljön och dessutom förbättra livet för de fattiga i tredje världen finns det åtminstone två saker att göra. Bygga ut kärnkraften så att vi får blllig och ren energi och inte är så beroende av potentater i öst och väst. det andra är se till att EU snararst avskaffar sin orättfärdiga jordbrukspolitik och öppnar marknaden för bönder i tredje världen som då kan sälja sina varor till dig och till mig. Vi lever i en global värld. Bejaka de möjligheter som det erbjuder till ett bättre vli för många i stället för att bygga nya murar och gränser.

Bästa hälsingar,

Carl Rudbeck

Min kommentar:
Rudbeck verkar tyvärr inte ha någon vilja att minska växthuseffekten och det gör mig mörkrädd.
Kärnkraft är varken billig eller ren; den betalar exv inte sina egna försäkringskostnader och någon kostnad för avfallshanteringen finns inte. Kärnkraften är inte heller ren, tvärtom är kärnkraften något av det absolut giftigaste människan någonsin sysslat med, inte bara avfallet utan i högsta grad brytningen av uranet är radioaktivt. Dessutom finns det mig veterligen inga flygplan som går på kärnkraft, så varför Rudbeck anser att vi ska bygga ut kärnkraften är lite oklart. Han vet kanske något som jag inte vet? ;-)

Jordbrukspolitik - ja, vi är delvis eniga här. Jag anser också att subventioneringen av europeiska odlingar dumpar priser för exv afrikanska odlare och det är oacceptabelt.

Vi lever i högsta grad i en global värld, men uppenbarligen tror Rudbeck att obegränsad handel och transport kommer att gynna alla. Jag har en annan uppfattning, vi har alla ett ansvar för att vi inte lever över jordens resurser. Ökad handel i form av ökat råvaruuttag och transporter som ökar växthuseffekten gynnar inte alls alla, det drabbar i första hand de som redan är fattiga och kommande generationer.

Fredrik Sjögren (fp) har skrivit en insändare i Skånska Dagbladet (införd 8 juni 2007) som jag reagerar mot:

I likhet med Fredrik Sjögren beklagar jag att var femte malmöelev är obehörig till gymnasieskolan. Att lämna grundskolan utan att ha blivit behörig i grundläggande ämnena svenska, engelska och matte innebär stora svårigheter för den enskilde invidividen och för samhället i stort. Det finns många sätt att angripa problemet, men Sjögren utelämnar det viktigaste - att ge barnen stödundervisning på sitt modersmål. De flesta elever som idag lämnar grundskolan utan betyg i kärnämnena har inte hunnit lära sig svenska under den korta tid de befunnit sig här och kan därför inte tillgodogöra sig undervisningen i övriga ämnen heller.

Folkpartiets politik stöder sig inte på den språkforskning som bedrivs och som tydligt visar att de elever som får stöd i undervisningen på sitt modersmål lär sig både svenska och övriga ämnen snabbare och bättre än dem som saknar stöd. Nyligen lämnade Folkpartiet i Malmö in en motion om att eleverna ska förbjudas tala andra språk än svenska i klassrummet. Snacka om att ha missat poängen! Det låter fint att säga att man vill satsa på svenska språket, men om eleverna lär sig svenska bättre genom att få stöd av modersmålet så borde väl detta vara lösningen?

Miljöpartiet har under många år drivit frågan att eleverna ska få stödundervisning på sitt modersmål, för barnens bästa. Det är dags för Folkpartiet att överge sin stelbenta skolpolitik och se till barnens behov i första hand.

Anna Norrman

Gruppledare för Miljöpartiet i Malmö