Anna Norrman

Jag har funderat en hel del på var man ska dra gränsen. Hur länge kan vi låta Nord-Korea, Iran, Indien, Pakistan m fl länder fortsätta utveckla kärnvapen? Och är det egentligen det de gör? De kanske bara låtsas utveckla kärnvapen, som att fejka triss i ess när man spelar poker. Och kan länder som USA och Ryssland någonsin, med trovärdighet, påverka andra länder att inte utveckla kärnvapen när de själva har kärnvapen upp till tänderna (eller, ja.... upp till testiklarna är väl det rätta)? 

Jag dejtade ett tag en "försvars"-förespråkare. Han tyckte att jag tog lite lätt på det här med pacifism och ville få mig att välja mellan att döda min bror eller döda mig själv i en nödsituation. Han trodde inte på mig när jag sa att jag hellre själv dör än dödar min bror. Och i efterhand har jag många gånger tänkt att hela frågeställningen egentligen handlade om att han godtagit föreställningen att människan i grunden inte är god, utan alltid kommer att fatta beslut som gynnar dem själva. Jag träffar ganska många människor såhär i valtider som hävdar att de själva vill väl, men att de inte litar på att omgivningen är lika god. "Varför ska jag tänka på miljön, när det är så många andra som inte gör det?" De har blivit det de själva föraktar allra mest.  

Nej, man får inte vara feg. Någon måste börja visa tillit, annars finns det ingen tillit kvar till slut.