Jag saknar drevet
Kommer du ihåg den där familjen som rökförgiftades i en jordhåla?
Efteråt gick Gävles socialtjänstchef, Wolther Planck, ut och sa "Jag är övertygad om att det var en fejkad (påhittad) historia. De gjorde det för att sätta press på oss att skaffa fram ett boende. Det känns lite taskigt eftersom det blir en reaktion mot alla andra familjer som får lika för att en familj lurar systemet."
Nu kritiseras han av en skolläkare i Malmö som haft med familjen att göra. Lars H Gustafsson skriver bl a "Vem lyfter fram barnens berättelse? Och vem lyssnar?
För visst hörde vi storyn om jordhålan. Och vi blev absolut uppmärksammade på att storyn var en bluff. Men sedan visade det sig att det inte var en bluff ändå. Det bodde faktiskt människor i en jordhåla för att de inte hade någonstans att bo. Och som blev förgiftade. Men den storyn har knappt syns alls. Inga stora rubriker om att det finns människor här i vårt land som ingen vill ha.
Jag hade velat se drevet gå. De hade gärna fått grilla Wolther Planck ordentligt.
En skolläkare i Malmö har alltså haft kontakt med barnen. Var det inte så att familjen hade ordnat boende i Malmö genom sedvanliga myndigheter? Om så var fallet, var de verkligen hemlösa när de valde att i Gävle framträda som hemlösa? Jag hoppas att verkligt hemlösa inte får än svårare att få tag på ordnat boende genom denna familjs märkliga agerande...
Nej, det var ju inte så. Familjen hade haft en temporärt boende, kontraktet höll på att gå ut när familjen försökte få hjälp med boendet i Gävle (där barnens mormor bodde) men Gävle kommun vägrade hjälpa dem eftersom de var skrivna i Malmö.
Efter att de flyttat ifrån Malmö bodde de inneboende hos någon släkting som inte kunde låta dem bo kvar, och det var då de flyttade in i jordkällaren.
Egentligen belyser denna familjs agerande två centrala frågor:
1) Medias hunger efter skandalrubriker gör att de skriver saker o ting utan att kolla bakgrunden. Jag kan förstå drivkrafterna bakom detta, men det är olyckligt för medias trovärdighet minskar.
2) Mamman säger så här i en intervju med Arbetarbladet den 10/1:
"? Vi ville hit för att vi har släkt här. Självklart trodde vi att vi skulle få hjälp med att hitta ett eget boende. Vi kunde inte föreställa oss att det skulle vara så svårt."
Då undrar jag; varför har vi ett så dåligt flyktingmottagande att en familj efter 10 års tid i Sverige tar för givet att myndigheter ska hjälpa dem? Jag tycker att vi ska ha en generös invandringspolitik, men jag blir beklämd av att många sugs in i en passivitet som blir livslång. Jag är rädd för att denna passivitet till del beror på vilken bild av Sverige som förmedlas av tjänstemän som ska hjälpa nyanlända.
När jag tidigt 90-tal jobbade på Malmö stads bostadsbyrå träffade jag bl a på ett par som bott i Sverige ca 2 år, de hade skrivit ett kontrakt på ett hus som kostade 7-8000:- (normalhyra för 2:a låg då på 2800:-). De var helt övertygade om att bostadsbidraget skulle täcka hela hyran och naturligt nog blev paret chockade när de av oss fick reda på att bidraget bara skulle täcka ca 1/5 av hyran.
Alltså, hur kombinerar vi ett bra mottagande av nya svenskar med att inte göra dem passiviserade, och då menar jag i det samhällsklimat med hög arbetslöshet för invandrare som vi haft i 20 års tid och som jag är rädd för att vi får dras med flera år till... Går det, eller hänger allt på att arbetslösheten även för invandrare sjunker till 12-15%?
Egentligen belyser denna familjs agerande två centrala frågor:
1) Medias hunger efter skandalrubriker gör att de skriver saker o ting utan att kolla bakgrunden. Jag kan förstå drivkrafterna bakom detta, men det är olyckligt för medias trovärdighet minskar.
2) Mamman säger så här i en intervju med Arbetarbladet den 10/1:
"? Vi ville hit för att vi har släkt här. Självklart trodde vi att vi skulle få hjälp med att hitta ett eget boende. Vi kunde inte föreställa oss att det skulle vara så svårt."
Då undrar jag; varför har vi ett så dåligt flyktingmottagande att en familj efter 10 års tid i Sverige tar för givet att myndigheter ska hjälpa dem? Jag tycker att vi ska ha en generös invandringspolitik, men jag blir beklämd av att många sugs in i en passivitet som blir livslång. Jag är rädd för att denna passivitet till del beror på vilken bild av Sverige som förmedlas av tjänstemän som ska hjälpa nyanlända.
När jag tidigt 90-tal jobbade på Malmö stads bostadsbyrå träffade jag bl a på ett par som bott i Sverige ca 2 år, de hade skrivit ett kontrakt på ett hus som kostade 7-8000:- (normalhyra för 2:a låg då på 2800:-). De var helt övertygade om att bostadsbidraget skulle täcka hela hyran och naturligt nog blev paret chockade när de av oss fick reda på att bidraget bara skulle täcka ca 1/5 av hyran.
Alltså, hur kombinerar vi ett bra mottagande av nya svenskar med att inte göra dem passiviserade, och då menar jag i det samhällsklimat med hög arbetslöshet för invandrare som vi haft i 20 års tid och som jag är rädd för att vi får dras med flera år till... Går det, eller hänger allt på att arbetslösheten även för invandrare sjunker till 12-15%?
Jag tror att det är en generalisering att prata om ett passiviserande flyktingmottagande. Vad som är det riktigt stora problemet är att de inte får något jobb, oavsett hur många de söker. Och det får katastrofala följder på alla möjliga olika områden. När vi på allvar tar tag i de diskriminerande strukturer som finns i vårt samhälle tror jag att många av de nuvarande problemen försvinner och människor kan försörja sig själva.
För visst är det så att även om du har socialhjälp i en stad (och inte kan bo kvar) har rätt att få socialhjälp om du vill flytta? Den mottagande kommunen blir ju inte så glad men....... Oavsett om du är svensk sedan födseln eller fått medborgarskap senare så ska du väl ha samma rättigheter?
