Vård för papperslösa
Hörde Fredrik Federley igår slingra sig kring vård för de papperslösa (ljudfil).... dvs subventionerad vård för de papperslösa. Det var en sorlig stund. Eva Nilsson Bågenholm, ordförande för Sveriges Läkarförbund förklarade varför det är så viktigt att människor får den vård de behöver; obehandlade sjukdomar leder till mer svårbehandlade (och dyra) sjukdomstillstånd. Men Federley brydde sig inte särskilt om skrämmande beskrivningar av obehandlad cancer, dödfödda barn eller diabetessjuka som inte får medicin. Han ansåg att vård åt de papperslösa är orättvist mot de som utvisats ur landet. (Det är ett ganska sjukt argument i sig: "om inte en person får vård så ska inte heller någon annan ha det".) Federley menade också att oseriösa arbetsgivare kan utnyttja papperslösa som arbetskraft om samhället erbjuder sjukvård, dvs att vi legitimerar utnyttjandet (som om arbetsgivarna inte kommer att utnyttja dem oavsett).
Visst kan man tycka att det inte borde finnas några människor som befinner sig i landet utan legitima skäl. Men nu gör det det. Och det borde inte hindra oss från att visa empati med den enskilda individen. Överhuvudtaget är detta ett genomgående drag i Alliansens politik, oavsett om det gäller rehabiliteringskedjor eller sjukersättning. Passar man inte in i systemet så åker man på stryk.
Jag hyser den största beundran för den sjukvårdspersonal som med stor empati och uppoffring ger människor den vård de behöver. De ska inte behöva säga nej till en sjuk människa för att Alliansen rider på en princip.
Samma diskussion pågår i Canada. Den "vårdcentral" som vi besökte försökte tackla problemet genom att ta emot alla som söker vård. Problemet där är att man inte kunde remittera vidare till specialistvård när det behövs. Låter som Sverige.
Visst kan man tycka att det inte borde finnas några människor som befinner sig i landet utan legitima skäl. Men nu gör det det. Och det borde inte hindra oss från att visa empati med den enskilda individen. Överhuvudtaget är detta ett genomgående drag i Alliansens politik, oavsett om det gäller rehabiliteringskedjor eller sjukersättning. Passar man inte in i systemet så åker man på stryk.
Jag hyser den största beundran för den sjukvårdspersonal som med stor empati och uppoffring ger människor den vård de behöver. De ska inte behöva säga nej till en sjuk människa för att Alliansen rider på en princip.
Samma diskussion pågår i Canada. Den "vårdcentral" som vi besökte försökte tackla problemet genom att ta emot alla som söker vård. Problemet där är att man inte kunde remittera vidare till specialistvård när det behövs. Låter som Sverige.
Kommentarer
Trackback
