Anna Norrman

Anders Borg vaknade på fel sida i måndags och kom till budgetdebatten med en sur blick och attacker mot allt och alla. Men det var ganska kul att han ägnade så stor del av tiden åt att beskriva (svartmåla) grön politik. Det Borg är mest kritisk mot är att vi hävdar att samhället skulle må bättre om man inför friår, möjlighet för föräldrarna att gå ner i arbetstid barnets första tre år, utökad föräldraledighet och förkortad arbetstid.

Anders Borg hyllar den s k arbetslinjen och uppehöll sig ganska mycket vid idén om att alla borde jobba, och jobba mer och jobba alltid. Det skulle ge alla en härlig känsla av att bidra till samhället. Han drog sig inte för att säga att vi alla ska jobba i vårt anletes svett... jodå.

Det är intressant att fundera kring om det verkligen är så att mer arbete får samhället att bli bättre. Ja, jag tror också på att människor måste ha en roll i samhället, att känna sig som en del, att få bidra. Men att det enda sättet att göra det på är att jobba köper jag inte. Dessutom gick mina tankar genast till alla dem som inte KAN jobba.... för Borgs beskrivning av vem som är en "rättmätig" medborgare i m-samhället är den som kan försörja sig själv - vilket värde har den som inte kan försörja sig själv? Birger Schlaug skrev för inte så länge sedan om "normalarbetstid". Läses med stor behållning.

Och är det någon mer än jag som får värsta Arbeit Macht Frei-vibbarna av Borgs tjat? Först hårdare tag mot invandrare och nu detta... urk.