Skämmigt av Karl Rydå
Bland de ledarstick jag läst den senaste tiden har ett stuckit ut lite mer än andra; Karl Rydås "Statistiken säger inte allt". Han redogör där för att välståndet har ökat för alla i Sverige och att regeringens politik därmed har lyckats. Så härligt, kan man ju då tänka... men så tänker man vidare. Är det verkligen så att välståndet har ökat för alla? Nej, knappast. Det räcker med att kolla in ökningen av försörjningsstödet för att inse att Rådys påstående inte stämmer. I oktober 2009 hade försörjningsstödet i Uppsala ökat med 25 % och det lär inte ha sjunkit sedan dess. Eftersom de flesta är personer som tidigare fått ersättning från sjukförsäkringssystemet, kan vi konstatera att välståndet åtminstone för dem inte har ökat alls. Tvärtom har de blivit bidragstagare, istället för att tidigare vara försäkringsberättigade. Och vad kan vara mer stigmatiserande än att bli socialbidragstagare?
Karl Rydå för också en diskussion om att det viktiga är att alla har fått mer och att oppositionen ska ge cred till Alliansens politik för detta. Förutom att det alltså inte stämmer att alla fått mer så har den rikaste delen av befolkningen fått den största delen av Alliansens skattelättnaderna. Riksdagens utredningstjänst fick i uppdrag att räkna ut hur Alliansens skattelättnader 2006-2009 fördelades mellan olika inkomstgrupper. De kom fram till att ju högre inkomst du haft från början, desto mer har du gynnats av regeringens skattesänkningar. Mer åt dem som redan har alltså. Den tiondel i befolkningen med störst inkomster har fått nästan lika mycket av regeringen som 60 procent av svenska folket har fått tillsammans. Dessutom har den rikaste procenten fått lika mycket som 25 procent. De personer som nu trillar ur trygghetssystemen bekostar, med andra ord, skattesänkningar för de allra rikaste.
Ökade klyftor mellan grupper i ett samhälle skapar olyckligare samhällen, där missbruk, kriminalitet och försämrad folkhälsa är resultatet. Varför skulle vi rödgröna ge Alliansen cred när deras politik skapat precis det samhälle som vi vill få bort? Det kan verka gulligt att ge mer åt alla, men om det samtidigt betyder att vissa personer faller igenom trygghetssystemet och blir bidragstagare - då vill i alla fall inte jag vara med. Karl Rydå ignorerar att de rika blivit rikare på de svagas bekostnad och anklagar samtidigt de rödgröna för att inte ge cred åt Alliansen? Så pinsamt.
Karl Rydå för också en diskussion om att det viktiga är att alla har fått mer och att oppositionen ska ge cred till Alliansens politik för detta. Förutom att det alltså inte stämmer att alla fått mer så har den rikaste delen av befolkningen fått den största delen av Alliansens skattelättnaderna. Riksdagens utredningstjänst fick i uppdrag att räkna ut hur Alliansens skattelättnader 2006-2009 fördelades mellan olika inkomstgrupper. De kom fram till att ju högre inkomst du haft från början, desto mer har du gynnats av regeringens skattesänkningar. Mer åt dem som redan har alltså. Den tiondel i befolkningen med störst inkomster har fått nästan lika mycket av regeringen som 60 procent av svenska folket har fått tillsammans. Dessutom har den rikaste procenten fått lika mycket som 25 procent. De personer som nu trillar ur trygghetssystemen bekostar, med andra ord, skattesänkningar för de allra rikaste.
Ökade klyftor mellan grupper i ett samhälle skapar olyckligare samhällen, där missbruk, kriminalitet och försämrad folkhälsa är resultatet. Varför skulle vi rödgröna ge Alliansen cred när deras politik skapat precis det samhälle som vi vill få bort? Det kan verka gulligt att ge mer åt alla, men om det samtidigt betyder att vissa personer faller igenom trygghetssystemet och blir bidragstagare - då vill i alla fall inte jag vara med. Karl Rydå ignorerar att de rika blivit rikare på de svagas bekostnad och anklagar samtidigt de rödgröna för att inte ge cred åt Alliansen? Så pinsamt.
Kommentarer
Trackback
