Funktionsnedsättningar i domstolsprocesser
Handikappförbunden redovisade under våren hur illa ställt det är i domstolsprocessen för personer med funktionsnedsättningar. Personer med funktionsnedsättningar är sorgligt överrepresenterade vad gäller att utsättas för brott, men det syns inte brottsstatiken. I Sverige är döva den enda gruppen där det görs en notering hos polisen om att det finns en funktionsnedsättning. I rapporten skriver Handikappförbunden också att
"När rättsväsendet bedömer trovärdighet utgår det från att alla människor har samma förmåga att berätta sammanhängande och detaljerat. Det innebär att man inte skiljer på funktionsnedsatta personer och andra när man ska avgöra vad som är trovärdigt och inte. Det är en viktig juridisk trovärdighetsprincip i svensk rättstillämpning att berättelser ska vara sammanhängande, detaljerade och inte motsägelsefulla."
Cederborg konstaterar att det kan vara särskilt svårt för barn med funktionsnedsättning att uppfylla dessa krav, och att det tas liten hänsyn till vilka förutsättningar polisen gett barnet att berätta. Om polisens frågeteknik innebär många ledande och upprepade frågor så ökar risken för att barn med intellektuella svårigheter inte berättar sammanhängande och detaljerat.
Nu verkar tjejerna ovan ha tagits på allvar men hur säkra är vi på att vi hittar alla som utnyttjar personer de är satta att skydda? Inte säkra alls.
Jag var igår inbjuden till ett seminarium med Esther Sivan, verksamhetsledare av Bizchut, ”the Israel Human Rights Center for People with Disabilities”. Esther berättade om hon Bizchut arbetar för att förändra lagstiftningen. En av de saker hon lyfte fram var hur personer med funktionsnedsättningar kan vittna under särskilda villkor i Israelisk domstol. Det lät spännande, och jag tänker att det är dags för Sverige att se över hela domstolsprocessen för personer med funktionsnedsättningar.
Ställer inte upp till omval till partistyrelsen
Under hösten och vintern har jag känt att jag är tvungen att göra några förändringar i mitt liv, dels för att jag nästan aldrig är hemma, dels återkommande migränanfall som ett tecken på stress. Slutsatsen har blivit att jag måste dra ner på mina politiska uppdrag. Det är så roligt med politik men att jobba heltid parallellt med tunga politiska uppdrag är hårt arbete när många helger, alla inarbetade dagar och en del semesterdagar går till politiska möten.
Det har känts helt överväldigande att jag skulle behöva sluta med någonting av allt det roliga och jag har dragit på beslutet. Men, av alla saker jag gör har jag nu beslutat att PS är det som får stryka på foten. Inte för att det tråkigt eller ostimulerande, utan för att jag känner mig alltför splittrad för att kunna leva upp till mina egna ambitioner om vad jag vill göra med uppdraget.
Det har varit spännande och roliga år i partistyrelsen. Jag rivstartade genom att direkt bli invald i arbetsutskottet och deltog där i planeringen inför EU-valet och valet 2010. Jag är så stolt över att tillsammans med AU och övriga ledamöter i PS, och alla andra fantastiska människor i partiet, klara av stora förändringar. Det kanske svåraste som finns i ett parti är att byta ut nyckelpersonerna i ett parti, det är lätt att hamna i interna stidigheter och krypskytte mellan olika politiska prioriteringar.
Men i MP har vi under det gångna året gjort stora förändringar bland våra förtroendevalda; partisekreterare, språkrör och sammankallande i partistyrelsen, utan att tappa fart. Tvärtom känns det som partiet växlat upp en växel till, och det har varit kul att vara en del av den förändringen.
Det är med tungt hjärta jag meddelat valberedningen att jag inte kommer att ställa upp för omval i PS. Övriga uppdrag; partiprogramsrevideringen, MP Stockholms regionstyrelse och polisorganisationsutredningen mm behåller jag.
Livet inte alltid blir som man tänker. Och kanske framför allt - tiden inte räcker till för allt man vill. Lite längre fram kommer jag att se till att jobba heltid med politik igen, och det är väl inte omöjligt att jag dyker upp i PS igen längre fram :-)
