Rättssäkerhet för kvinnor med funktionsnedsättningar?

Nu har två ytterligare domar kommit som sätter fokus på hur rättsväsendet behandlar personer med funktionsnedsättningar. Ett av fallen rör en flicka som blev våldtagen av en kompis till pappan. Trots delvisa medgivanden från mannen friades han av Tingsrätten för att flickan inte kunnat redogöra för händelseförloppet på ett tydligt sätt. Att flickan hade en utvecklingsstörning som gjorde det omöjligt för henne att berätta vad hon varit med om på ett "normalt" sätt krävde domstolen detta för en fällande dom.

Ett annat fall har nyligen avgjorts där Hovrätten friade en man för våldtäkt för att flickan inte kunde redogöra för exakt hur våldtäkten hade gått till. Att flickan hade Asperger, och aldrig tidigare haft fysisk kontakt med någon man och ryggade för fysisk beröring spelade ingen roll för Hovrätten. De skriver t om i domen: "Det finns mycket starka skäl som talar för att målsäganden mot sin vilja blivit utsatt för ett sexuellt övergrepp"
Ändå frias våldtäktsmannen. Med motiveringen att flickans "uttrycksformer kan ha varit svårtolkade" för 20-åringen.

Hör min kommentar i SR Norrbotten om hur domstolarna behandlar personer med funktionsnedsättningar.

Vart är vi på väg? Är det verkligen lagens mening att man ska kunna våldföra sig på flickor med funktionsnedsättningar utan att dömas för brott?


Funktionsnedsättningar i domstolsprocesser

Läser med bestörtning artiklarna om de unga tjejerna som blir attackerade av sin färdtjänstförare.

Handikappförbunden redovisade under våren hur illa ställt det är i domstolsprocessen för personer med funktionsnedsättningar. Personer med funktionsnedsättningar är sorgligt överrepresenterade vad gäller att utsättas för brott, men det syns inte brottsstatiken. I Sverige är döva den enda gruppen där det görs en notering hos polisen om att det finns en funktionsnedsättning. I rapporten skriver Handikappförbunden också att  

"När rättsväsendet bedömer trovärdighet utgår det från att alla människor har samma förmåga att berätta sammanhängande och detaljerat. Det innebär att man inte skiljer på funktionsnedsatta personer och andra när man ska avgöra vad som är trovärdigt och inte. Det är en viktig juridisk trovärdighetsprincip i svensk rättstillämpning att berättelser ska vara sammanhängande, detaljerade och inte motsägelsefulla."

Cederborg konstaterar att det kan vara särskilt svårt för barn med funktionsnedsättning att uppfylla dessa krav, och att det tas liten hänsyn till vilka förutsättningar polisen gett barnet att berätta. Om polisens frågeteknik innebär många ledande och upprepade frågor så ökar risken för att barn med intellektuella svårigheter inte berättar sammanhängande och detaljerat.

Nu verkar tjejerna ovan ha tagits på allvar men hur säkra är vi på att vi hittar alla som utnyttjar personer de är satta att skydda? Inte säkra alls.

Jag var igår inbjuden till ett seminarium med Esther Sivan, verksamhetsledare av Bizchut, ”the Israel Human Rights Center for People with Disabilities”. Esther berättade om hon Bizchut arbetar för att förändra lagstiftningen. En av de saker hon lyfte fram var hur personer med funktionsnedsättningar kan vittna under särskilda villkor i Israelisk domstol. Det lät spännande, och jag tänker att det är dags för Sverige att se över hela domstolsprocessen för personer med funktionsnedsättningar. 

Ställer inte upp till omval till partistyrelsen

Under hösten och vintern har jag känt att jag är tvungen att göra några förändringar i mitt liv, dels för att jag nästan aldrig är hemma, dels återkommande migränanfall som ett tecken på stress. Slutsatsen har blivit att jag måste dra ner på mina politiska uppdrag. Det är så roligt med politik men att jobba heltid parallellt med tunga politiska uppdrag är hårt arbete när många helger, alla inarbetade dagar och en del semesterdagar går till politiska möten.  

Det har känts helt överväldigande att jag skulle behöva sluta med någonting av allt det roliga och jag har dragit på beslutet. Men, av alla saker jag gör har jag nu beslutat att PS är det som får stryka på foten. Inte för att det tråkigt eller ostimulerande, utan för att jag känner mig alltför splittrad för att kunna leva upp till mina egna ambitioner om vad jag vill göra med uppdraget.

Det har varit spännande och roliga år i partistyrelsen. Jag rivstartade genom att direkt bli invald i arbetsutskottet och deltog där i planeringen inför EU-valet och valet 2010. Jag är så stolt över att tillsammans med AU och övriga ledamöter i PS, och alla andra fantastiska människor i partiet, klara av stora förändringar. Det kanske svåraste som finns i ett parti är att byta ut nyckelpersonerna i ett parti, det är lätt att hamna i interna stidigheter och krypskytte mellan olika politiska prioriteringar.

Men i MP har vi under det gångna året gjort stora förändringar bland våra förtroendevalda; partisekreterare, språkrör och sammankallande i partistyrelsen, utan att tappa fart. Tvärtom känns det som partiet växlat upp en växel till, och det har varit kul att vara en del av den förändringen.

Det är med tungt hjärta jag meddelat valberedningen att jag inte kommer att ställa upp för omval i PS. Övriga uppdrag; partiprogramsrevideringen, MP Stockholms regionstyrelse och polisorganisationsutredningen mm behåller jag.

Livet inte alltid blir som man tänker. Och kanske framför allt - tiden inte räcker till för allt man vill. Lite längre fram kommer jag att se till att jobba heltid med politik igen, och det är väl inte omöjligt att jag dyker upp i PS igen längre fram :-)


Fem bästa tipsen för god hälsa, förlåt sex.

Här kommer mina absolut bästa tips för att leva ett långt och friskt liv:

1. Ät minst 50 % FÄRSKA grönsaker och frukter varje dag (alltså ingenting som är fruset eller upphettat över 38 grader). Du kan såklart äta frusna eller uppvärmda grönsaker/frukter också men 50 % av all mat ska vara "rå".
Kommentar: men, det här låter ju jättemycket! Hur ska jag lyckas med det?!
Mitt svar: det kan låta mycket men om man börjar morgonen med fruktsallad så räcker det med en tredjedel råa grönsaker och frukter till de andra måltiderna. Upphettade och frusna grönsaker och frukter är superbra, men anledningen till att man behöver så mycket rått är att enzymerna som ska bryta ner annan mat inte överlever upphettning/nedfrysning. Hela hajpen med rawfood handlar egentligen om att man får i sig råa grönsaker och frukter till varje måltid, vilket förbättrar nedbrytningen av den andra maten OCH gör att man får i sig massor med nyttigheter.

2. Drick massor med rent vatten, minst 1,8 liter per dag.
Kommentar: Det finns ju vätska både i kaffe, läsk och mat. Måste jag dricka vatten?
Mitt svar: Ja, det måste du. Och du kan inte ens räkna in kolsyrat vatten i vattnet, utan måste dricka 1,8 liter vatten rent. Varför? Många av de drycker vi dricker idag är vätskedrivande, dvs din kropp behåller inte lika mycket vätska som du dricker. Kolsyrat är gott (tycker jag) men det är tyvärr också en syra som ökar syrahalten i din kropp och tar bort många av de fina egenskaper som rent vatten har, som att frakta bort annan syra, öka mättnadskänslan och vätskehalten i kroppen. Huvudvärk, förstoppning mm beror ofta på vätskebrist.

3. Sluta med socker, allt socker, inkl vete.
Socker ger ingen näring till kroppen, men sätter blodsockret i gungning. Ju snabbare socker du får i dig, desto större blodsockersvängningar. Helst bör all man äter ligga under GI 70. Vete kan gå ut i blodet nästan lika snabbt som "vanligt socker" men kan också ha en del andra otrevliga bieffekter som gluten - eller veteintolerans (vilket jag själv har). Ju mer processat vetet är, desto värre. Biodynamiska surdegsbröd har lågt GI och är inte lika tufft mot kroppen.
Kommentar: Det här låter ju urtråkigt, hur ska jag lyckas med detta?
Mitt svar: Ja, det kan låta tråkigt (och är det också tidvis) men det ger så otroligt mycket. Dels är det lättare att hålla vikten om man inte äter alla småkakor och tårtor och bakelser och frallor som människor alltid bjuder på. När man väl hittar alternativen så är det både smakrikare och nyttigare än vete/socker. När du slutat med socker så planar blodsockerkurvan ut, ditt humör blir stabilare. Och du förebygger risken för framtida diabetes. De flesta brödsorter eller pastasorter på andra mjölsorter (dinkel, bovete, quinoa, hirs mm) är sprängfyllda på vitaminer och mineralter. De är också mer mättande och innehåller mer fibrer (vilket som bekant är bra för andra saker). Så in med det nyttiga, ut med det onyttiga.


4. Ät NYTTIGA fetter, och med det menar jag exempelvis kallpressade (!) vegetabiliska oljor, fiskfetter och oupphettade nötter/frön. Massor med fet fisk och nötter i alla former. Ju fetare fisk desto bättre. Absolut inga uppvärma oljor, fast de är de billigaste.
Kommentar: Men fett blir man ju fet av! Inte kan jag äta en massa sådant.
Mitt svar: Sorry, du är felinformerad. Du blir fet av fel sorts fett. Men fetast blir du av fel sorts kolhydrater (se ovan). Det ska mycket till för att du ska lyckas äta för mycket lax eller makrill.
Och vad gäller upphettade oljor - visst är de billigare och håller längre. Men, din kropp är inte uppbyggd för att äta härdade fetter (vilket är vad det är) utan vill ha kvalitetsolja för att signalsystem, leder, hud mm ska fungera optimalt. Såklart kan du äta upphettad fiskolja (vem vill äta rå lax varje dag, liksom) men kläm i dig lite sushi ibland. Några matskedar oliv- eller rapsolja varje dag gör susen.

5. Gör egna groddar (billigt och lätt) och ät minst 1 dl/dag. http://www.arla.se/default____17653.aspx?recipeid=31490 Massor med vitaminer och dessutom (enligt min kinesiolog) innehåller det DNA-läkande egenskaper. Så lider du av en eller annan intolerans så kan groddar hjälpa till.
Kommentar: Det är inte gott
Mitt svar: Du vänjer dig.

6. Köp ekologiskt, rena ditt vatten och sanera badrum och lägenhet från alla kemikalier. Det kanske viktigaste - tillför inga gifter, kemikalier eller andra farliga substanser. . Detta är det dyraste rådet, men också det viktigaste. Vill du att de andra åtgärderna ska spela någon roll så gäller det ju också att inte tillföra en massa nya gifter eller substanser som din kropp ska ta hand om. Byt successivt ut alla produkter hemma till miljövänliga (eller i alla fall icke-miljöfarliga) produkter. Detta gäller tandkräm, schampoo, hudvårdsprodukter, diskmedel mm http://www.ekoshoppa.se/ På köpet mår även den externa miljön bättre (fåglarna och träden, du vet).
Kommentar: men många märken säger ju att de är bra för miljön.
Mitt svar: Ja, men kan du lita på det? Tyvärr är det ett bra säljargument att säga att man tänker på miljön, men det är en annan sak att faktiskt producera miljövänligt. Har du inte tid eller ork att sätta dig in i frågan själv så finns det bra sajter där man kan få tips, men börja med produkter som är "organic" eller ekologiska. Det räcker långt (utom ekologiskt odlade scampi/jätteräkor, det är bara ljug).


Bayersk lantkorv

Finaste minnen från barndomens jular kom från lillejulafton när allt var frid och fröjd och vi åt hemmagjord korv direkt från ugnen. Lugnet före stormen :-)

Bayersk lantkorv (halva satsen blir ganska mycket).

3 kg fett bogfläsk
1knippa persilja
3 vitlöksklyftor
1 tsk timjan
1 tsk svartpeppar
2 tsk salt
2,5 dl vatten
3 meter fjälster

Gör så här:
1. Skär bogfläsket i bitar och mal det i köttkvarnen på den grövsta hålskivan.
2. Hacka persiljan grovt. Smaksätt färsen med pressade vitlöksklyftor,timjan, svartpeppar, salt och persilja. Rör ner 2,5 dl vatten.
3. Fyll fjälstret med fläskfärsen. Gör 3 stycken meterlånga korvar, men det går också att göra många korvar.
4. Korven läggs i en spiral i t.ex en långpanna. Den skall sedan mogna över natten på sval plats.
5. Koka korven i ugn. Häll i 1 dl vatten i en långpanna och lägg i korven. Pensla med olja. Koka i 200 grader i 35 min.
6. Den korv som inte skall bjudas på fryses in rå. Uppvärmd korv blir gärna torr.

Neuralgi - vatten och vila

Jag har alltid haft det, men hade ingen aning om vad det var. Plötsliga attacker vid ena örat, som kom helt oväntat, höll på av och till någon timme och sedan försvann i flera månader. En bekant som jag arbetade med satte ett namn på min åkomma - neuralgi.

Det tog mig lång tid att koppla mitt allmänna hälsotillstånd till attackerna men successivt började koppla ihop vissa saker med förekomsten. Den viktigaste: vätskebrist, det är när jag slarvat med vätskeintaget som det dyker upp, och om jag druckit annat än vatten, alkohol, te, kaffe mm; och sömnbrist - neuralgi dyker upp när jag inte är i balans och inte sovit tillräckligt.

Stackars A hade hemska attacker hela dagen igår och delar av natten - tills han gick upp och drack MASSOR av vatten. Inom någon timme hade det försvunnit och han kunde somna.

Tips alltså: drick MYCKET vatten när du har neuralgiattacker och försök att vila ut.

Individuell bedömning eller ej?

Jag befinner mig på plats i Karlstad - MP:s kongress är i full gång. Kongress innebär alltid lite märkliga beslut och denna kongress lär inte bli något undantag. Bland annat stod jag på ett påverkanstorg där en av motionerna förespråkade att Sveriges kommuner och landsting ska ge ut riktlinjer om att alla dövblinda ska få ledsagning efter behov.

Motionärens intentioner är det inget fel på; alla som är insatta i frågan vet att kommunerna blir alltmer njugga i sina bedömningar och drar in på ledsagning om de kan. Men lagen är ändå tydlig, den som har behov av ledsagning ska få det. Jag har flera invändningar till förslaget om riktlinjer.

* Dels SKL:s roll - SKL är en organisation som ska se till sina medlemmars intressen, dvs kommunerna och landstingen. Att tro att SKL kommer att vara generösa i sina riktlinjer är aningen naivt. Troligen kommer SKL snarare att försöka göra bedömningarna snävare än vad lagen är. Det tjänar kommunerna pengar på.  

* SKL kan inte ge några sådana riktlinjer - Riksdagen har medgivit att exempelvis Socialstyrelsen kan ge ut riktlinjer inom hälso- och sjukvårdsområdet. Men, i övrigt får inte en annan tolkning göras som förändrar lagstiftarens intentioner. Alltså, om riksdagen har sagt att varje person med behov ska få en individuell bedömning så är det det som gäller.

* Riktlinjer eller individuell bedömning - Rent allmänt tror jag på att människor ska få hjälp efter behov. Vissa personer har större behov än andra, och då ska de få mer stöd. Hela tanken på att riktlinjer ska lösa "problemet" med snåla bedömningar är feltänkt. Det går emot hela tanken med behovsprincipen.

Det är min fasta övertygelse att människor som behöver stöd ska få det i den omfattning de behöver det. Riktlinjer kommer aldrig att möta den enskilda människans behov. Att kommunerna drar in på ledsagning är ett stort problem och jag hoppas att alla politiker ute i de kommunala nämnderna bestämmer sig för att följa lagens intentioner om att de som behöver ledsagning ska få det.


Varför kan inte alla prata om det jag tycker är viktigt?

Göteborgsposten publicerar en debattartikel av Malin Lernfelt som menar att debatten kring sjukförsäkringarna inte är seriös. Bland annat tycker hon att det är oseriöst av kritikerna att: 

1 lyfta fram personer som dött kort tid efter att de förlorat sin sjukersättning
2 inte nämna att människa tidigare tvingades leva på 64 procent av sin tidigare inkomst om de varit sjuka längre än 1 år
3 lyfta fram svårt cancer- eller hjärtsjuka, eftersom det inte är de som i första hand riskerar att utförsäkras (även om det finns ett litet antal ytterst olyckliga fall av den sorten) utan människor med mer eller mindre diffusa smärt- och ångestdiagnoser

Istället för att diskutera ovanstående borde vi diskutera det som Malin själv tycker är problemen, nämligen varför människor går år efter år med smärta och ångest utan att sjukvården förmår göra dem friska. "Vi borde också prata om det ansvar såväl sjukvård som försäkringskassa har att göra bedömningar utifrån ett långsiktigt perspektiv och om samhällets skyldighet att tillhandahålla rehabilitering."

Hade jag själv varit minister och skapat ett system där jag fick signaler om att människor gick och dog(!) precis efter de fått reda på att de inte var berättigade till ersättning ur sjukförsäkringssystemet så hade jag varit glad om något uppmärksammat mig på felaktigheterna (exempel 1). Jag hade hellre fått sjukpension på 64 % efter en tids sjukdom än ingen ersättning alls (exempel 2). Och slutligen - nej, det blir ju väldigt jobbigt att tycka att regeringen har gjort rätt när människor är VÄLDIGT sjuka och orättvisorna exemplifieras med människor som faktiskt håller på att dö. (exempel 3). 

Själv anser jag att det är högst relevant att berätta för regeringen när de är ute och cyklar. Men, det är inte alla som gillar att regeringens politik utsätts för granskning. Stackars Lernfelt för alla dessa oseriösa debattörer som inte vill diskutera det hon vill.


Storstädernas bostadsmarknad

De senaste tre åren har jag bott i tre av de fyra största städerna i Sverige; Malmö, Uppsala och Stockholm (Nacka). I alla tre städer har jag fått bostad på grund av antingen kontakter eller för att jag har en hyfsat bra inkomst. I Uppsala var jag pga en separation i desperat nöd efter en hyreslägenhet snabbt, jag hade t om nöjt med ett korttidskontrakt, men det slutade med att jag tvingades köpa en bostadsrätt. I Malmö samma sak, jag behövde flytta snabbt och hade tur och fick ett förstahandskontrakt i centrala Malmö för att min brorsa kände hyresvärden. I Stockholm vittnar samtliga inflyttade vänner om andra- eller tredjehandskontrakt, ständiga flyttar och 'jag får bo hos en kompis...' tills de etablerat ett kontaktnät eller tjänar tillräckligt med pengar för att kunna köpa en bostadsrätt. I gårdagens DN presenterade ledarsidan sin lösning på problemet med den icke-fungerande hyresmarknaden: att de som har hyres- eller bostadsrätter får hyra ut dem för vilket belopp som helst. DN menade på allvar att om vi bara får en 'marknadsmässig' hyresmarknad så fixar det sig. Jag delar inte DN:s analys. Ett stort problem med hyresmarknaden är, som DN visserligen så riktigt påpekade, orörligheten. Människor säger inte upp sina lägenheter när de flyttar till annat, istället hyr de ut den. Anledningarna är säkert flera, men den troligaste är säkert rädslan för att man någon gång i framtiden behöver en lägenhet och då är det smart att hänga kvar vid den man har. Även om man precis blivit sambo och flyttat till bostadsrätt. Just rädslan för att inte hitta en lägenhet när man behöver en är alltså orsaken till att så få lägenheter är lediga. DN:s lösning på detta är alltså att ge människor ännu större orsak att hålla fast vid sin gamla lägenhet. De vill skapa en marknad inom marknaden och alla problem ska försvinna. Själv tilltalas jag mycket mer av den bostadsgaranti som Köpenhamn införde för några år sedan. Där lovade man att alla som blev sambo och flyttade ihop i en lägenhet fick en annan bostad om förhållandet sprack. Just tryggheten att veta att man kan få någonstans att bo om ens samboende inte fungerar skapar större rörlighet på bostadsmarknaden. Och det måste väl vara större rörlighet som är målet, inte att hyrespriserna trissas ytterligare?


Tillräckliga resurser till skolan?

Det har blåst upp en debatt efter att Skolinspektionen gjort en inspektion på Rosengårdsskolan. Resultaten bland eleverna är alarmerande och endast ca 13 % av eleverna går ut med behörighet i alla ämnen.

Malmös stadsdelar får resurser enligt ett ganska avancerat resursfördelningssystem, och jag såg systemet som en nyckel till att få mer resurser till de mer utsatta skolorna. Tyvärr kände jag inget större intresse från övriga politiker när jag var verksam i Malmö, varken bland mina egna eller de andra, och vi gjorde bara därför några smärre förändringar. Däremot fick jag med mina samarbetspartier på att en ordentlig översyn skulle ske och var jag har förstått skulle det nya kommunalrådet för sociala frågor ansvara för översynen. 

Jag hoppas att resurserna till Rosengård har ökat sedan min tid och att de andra politikerna har fått upp ögonen för den orättvisa som Rosengårdsborna fått utstå. Visst kan man argumentera, som vissa gör, att resurser inte är det enda avgörande för en bra skolgång, men om 75 % av barnen har föräldrar som visar tecken på posttraumatisk stress så är det väl inte helt omöjligt att mer resurser i skolan (i form av gratis frukost för alla elever som vill ha det, fler skolsköterskor, terapeuter och lärare per elev) faktiskt ger positiva resultat. Skolan har en unik roll att spela och ju större kraft vi lägger på att ge alla elever goda förutsättningar i skolan desto bättre.


Libyen

Jag har ju bott i Benghazi, Libyen under 1,5 år mellan 1996 och 1998. Ett fantastiskt land, där jag lärde känna många libyer. Med dagens strider går mina tankar till dem. Jag undrar hur de har de och om de har hunnit fly. Fathi har säkert satt familjen i säkerhet, men Hassan? Det känns oroligt.

Här är en länk till det projekt där jag jobbade - Great Man-Made River Project  Jag jobbade för Ericsson Microsystems som byggde mikrovågstorn ute i öknen för att kunna reglera vattenkällorna. Mitt jobb där var att samordna bostäder, bilar och resor i Benghazi. Det var ett tufft liv, med 6 dagars arbetsveckor och fredagar ledigt. De lediga fredagarna åkte vi ibland till Sabrata eller Albaida, de städer som idag nämns i nyhetssändningarna. Vi tittade på lämningar från romarriket, helt orörda, och åt medhavd picknick i gamla amfiteatrar med utsikt ut mot Medelhavet.

Jag är en i grunden fredlig person, och jag känner bedrövelse för att FN går in och skjuter ner flyg som bombar medborgarna i Benghazi. Men, alternativet är att Muammar får fortsätta att terrorisera sina medborgare, och det är mycket värre. Det är hemskt att höra att människor dör, och jag sänder en tanke till mina vänner och hoppas att situationen i Libyen ordnar upp sig snabbt.

Upptagen med annat

Jag har fullt upp. Med livet, med politiken, med jobbet. Därav min passivitet på denna sidan. Dessutom har jag så mycket att skriva om att bloggen knappt räcker till.

Men jag säger som Schwarzenegger - I'll be back!

Media sänker Mona Sahlin

Den borgerliga pressen har för länge sedan övergett objektiviteten och gör sitt bästa för att sänka Socialdemokraternas ledare Mona Sahlin. Tyvärr verkar ju en del sura gamla gubbar inom partiet ha samma agenda. Oklart varför. Tjänar de så mycket att de hellre vill ha en Alliansregering vid makten?

Hur som helst. Några personer har kommit till hennes räddning:

Jonas Gardell - Män som hatar kvinnor 
"Och jag tror att man hatar att hon inte ger sig. Hon var ju nere för räkning, utslagen, besegrad. Man hade ju blivit av med henne. Hon borde ha försvunnit stukad med sina blöjor och sin jävla tröstchoklad.
Men käringen kom tillbaka!
I vilken annan berättelse som helst hade hon varit Hjälte.
Om hon varit man vill säga."

Den allierade journalisten - Dagstidningarnas kampanj mot Mona Sahlin
”Jag ser hur väldigt många berättar en framgångssaga om Alliansen och Fredrik Reinfeldt och väldigt få motsvarande för Mona Sahlin och det rödgröna samarbetet”, säger Esther Pollack.

Själv är jag fylld av beundran för en kvinna som varje dag får läsa hur värdelös hon är och ändå levererar på topp, dag efter dag. Heja Mona!

Skämmigt av Karl Rydå

Bland de ledarstick jag läst den senaste tiden har ett stuckit ut lite mer än andra; Karl Rydås "Statistiken säger inte allt". Han redogör där för att välståndet har ökat för alla i Sverige och att regeringens politik därmed har lyckats. Så härligt, kan man ju då tänka... men så tänker man vidare. Är det verkligen så att välståndet har ökat för alla? Nej, knappast. Det räcker med att kolla in ökningen av försörjningsstödet för att inse att Rådys påstående inte stämmer. I oktober 2009 hade försörjningsstödet i Uppsala ökat med 25 % och det lär inte ha sjunkit sedan dess. Eftersom de flesta är personer som tidigare fått ersättning från sjukförsäkringssystemet, kan vi konstatera att välståndet åtminstone för dem inte har ökat alls. Tvärtom har de blivit bidragstagare, istället för att tidigare vara försäkringsberättigade. Och vad kan vara mer stigmatiserande än att bli socialbidragstagare?

Karl Rydå för också en diskussion om att det viktiga är att alla har fått mer och att oppositionen ska ge cred till Alliansens politik för detta. Förutom att det alltså inte stämmer att alla fått mer så har den rikaste delen av befolkningen fått den största delen av Alliansens skattelättnaderna. Riksdagens utredningstjänst fick i uppdrag att räkna ut hur Alliansens skattelättnader 2006-2009 fördelades mellan olika inkomstgrupper. De kom fram till att ju högre inkomst du haft från början, desto mer har du gynnats av regeringens skattesänkningar. Mer åt dem som redan har alltså. Den tiondel i befolkningen med störst inkomster har fått nästan lika mycket av regeringen som 60 procent av svenska folket har fått tillsammans. Dessutom har den rikaste procenten fått lika mycket som 25 procent. De personer som nu trillar ur trygghetssystemen bekostar, med andra ord, skattesänkningar för de allra rikaste.

Ökade klyftor mellan grupper i ett samhälle skapar olyckligare samhällen, där missbruk, kriminalitet och försämrad folkhälsa är resultatet. Varför skulle vi rödgröna ge Alliansen cred när deras politik skapat precis det samhälle som vi vill få bort? Det kan verka gulligt att ge mer åt alla, men om det samtidigt betyder att vissa personer faller igenom trygghetssystemet och blir bidragstagare - då vill i alla fall inte jag vara med. Karl Rydå ignorerar att de rika blivit rikare på de svagas bekostnad och anklagar samtidigt de rödgröna för att inte ge cred åt Alliansen? Så pinsamt.

Barnens fetma resultat av dåliga kostråd

I dagens UNT kan vi läsa att Claude Marcus anser det vara en skam för samhället att feta barn blir allt fetare (jag håller helt med). Den uppmärksamme noterar också att Marcus pekar ut socker som den stora faran, inte fett.
Det verkar därmed som att kostexperten har reviderat sina tidigare åsikter om vad som gör människor feta och sjuka.

Kalla fakta gjorde ett program under 2008 om kostexperternas bindningar till livsmedelsindustrin och efter hårt tryck slog Socialstyrelsen fast att det inte var i strid med vetenskap och beprövad erfarenhet att förespråka LCHF-kost. Det visade sig nämligen att det fanns forskning på att mättat fett inte alls leder till hjärt- och kärlsjukdomar som tidigare hävdats (av bl a Marcus). Det är spännande att se att den hånade "kvällstidningsdebatten" lett till att människor ifrågasatt kostexperternas råd och att detta lett till en reviderad åsikt hos experterna. 

Tjatet om att äta lite fett har gjort att föräldrar tittat på "lågkaloriprodukter", dvs produkter med lite fett, när man köper mat till sina barn. Produkter med mycket socker verkar däremot helt ok. Min (begränsade) erfarenhet av att bo med barn är att de förväntar sig godis, glass, pannkakor, ketchup och kakor alla dagar i veckan eftersom det är det förskolan och föräldrarna ger dem.

Framöver hoppas jag på följande: Socialstyrelsen rekommenderar kostråd från de riktiga höjdarna inom området (enligt min mening): "Fit for life" (ät färsk/rå mat för att behålla hälsan); Gillian McKeiths kostråd (väldigt hälsosamt!) och slutligen "Ät rätt för din blodgrupp" (kontroversiellt). Den som lever får se (och eftersom jag äter nyttigt lär jag leva länge).

Om

Min profilbild

Anna Norrman

Mitt politiska intresse firar 10 år och verkar inte avta. Jag drivs av viljan att skapa ett samhälle där även dem med sämre förutsättningar kan leva ett bra liv. Det finns så mycket att göra.

RSS 2.0